BloggProffs

Godnatt alla läsare!

januari 1st, 1970

-godnatt alla läsare!
jag saknar och tänker på dig hjärtat, ringer dig så fort filmen är färdig tittad! (Beck-öga för öga) det är ju som sagt torsdag idag, det innebär "filmkväll" med min kära  familj. Då återstår en kopp kaffe kanske? Mjaa tror de! 

talk to you later

-nickholina

poserar haha!

januari 1st, 1970

 
- står och dummar mig , haha!

- försöker ge en fin och "elegant"pose. =)

- nickholina// älskar dig hjärtat! (martin arola)

5 månader idag!

januari 1st, 1970

- 5 månader idag!

Vi blev ihop den 11/6-08, det är 5 månader idag. <3

- min älskade martin! <3
Du är den som gör det lättare att leva, min vardag är ljusare, min natt är klarare, mitt liv har åter fått en mening. Du har fyllt hela mig med så mycket värme och så mycket glädje. Det värsta med det hela är väl att jag inte alltid kan vara nära dig, även om jag skulle vilja. Jag saknar dig som mest på nätterna, när du brukar/brukade "snuusa" mig i nacken. Varje gång en tår faller ifrån mitt öga, så dunstar det bort fortare än kvickt när du ler emot mig. Tro mig när jag säger/skriver jag älskar dig.

- Mamma! <3 
Måste jag vara myndig för att få gå min egen väg? Måste jag vara 18 mamma? Det är nu jag känner mig stark, det är nu jag drömmer om en framtid utan dig,  jag måste få lämna dig. Varför kan du inte låta mig? Det jag skriver är bara sådant jag inte kan eller sånt som du inte låter mig berätta för dig! Bara för att jag går min egen väg, på egna ben. Så kommer du alltid ha en stor del av mitt hjärta i din hand, jag lämnar dig aldrig på det sättet mamma. Du är den som fött mig, gjort mig till den jag är idag. du har och du har försökt att läka mina sår. Och jag vet mitt/vårat förflutna det är något som sätter spår. Men snälla mamma försök att förstå, du har redan läkt mina sår och nu är det dags för mig att få gå!

( något eller någon kan aldrig få mig att sluta älska dig mamma! )
Mitt hjärta klappar för min familj, vänner och martin. That’s it!

- nickholina. <3

Nu jävlar drar det igång!

januari 1st, 1970

Nu jävlar drar det igång!
- yesyesyes, gud va skönt! Fick med mamma med på att börja gå till gymmet två dar i veckan och sola en dag i veckan haha! Älskling ska ringa snart, skönt att höra hans röst. Snart två veckor sen vi sågs, usch! :/ fanfanfan, nu kanske inte martin kan komma i  helgen. Hoppashoppashoppas, berättar mer sen, en kopp kaffe kanske? mjaa tror  tyvärr det. :)

  "godnatt"
-nickholina. <3

skola,ingen skola,martin. <3

januari 1st, 1970

såhär ser min vecka ut!

-måndag – skola

-tisdag – ingen skola

-onsdag – ingen skola

-torsdag – skola

-fredag – martin kommer. <3

-lördag – martin är här. <3

-söndag – martin åker hem, usch!  <3

-älskar dig hjärtat //nickholina

11/6-08 ett datum att minnas! <3

januari 1st, 1970

11/6-08 dagen då du gjorde mig hel! <3
älskar dig martin arola.

Vackraste mamman! <3

januari 1st, 1970

Älskar dig mamma! <3

-nickholina vestin(`L´)martin arola!

kallt!

januari 1st, 1970

shit va svinigt kallt det är ute. haha! :)

det här är till dig pappa!

januari 1st, 1970



- Det här skriver jag till dig pappa, du kanske har svar.  <3
Du var den jag såg upp till, min hjälte. Du var min pappa och ingen annans, jag älskade dig så otroligt mycket ska du veta! Jag var väldigt liten när du lämnade mig, men en sak vet jag och det sitter som fastklistrat i mitt bakhuvud varje dag. Jag sa aldrig "jag älskar dig pappa" när du sakta cyklade ifrån mig strax efter att du lämnat mig hos mamma. Dagen efter det skulle du göra en hjärtoperation men du avled strax innan operationen.  Jag ångrar mig varje dag och det har jag gjort sen du dog pappa. Jag vet att det inte var mitt fel att du dog, men ångesten för att jag inte sa dom tre orden sitter fan kvar! Men jag vet att du älskar mig endå, att jag alltid kommer att vara "pappas lilla flicka". Det ända jag ville var att du skulle få se mig växa upp, skaffa familj, få barn och allt det andra. Men jag vet att du inte kommer att få se det i den här världen. Jag blir ibland ledsen när jag tänker tillbaka, tänker på dig, Krister, Emma och allt det andra som hänt på dom senaste åren. Då känns livet värdelöst, allt känns allmänt skit. Det känns bara som att vem fan är jag? Varför lever jag? Är jag lycklig/är jag sönder på insidan? Och det som jag alltid kommer fram till gång på gång är JAAAA! Jag är ingen speciell, jag vill inte leva, jag är inte lycklig och jag är definitivt sönder på insidan. Jag vill kunna gråta, skrika och dö, men jag kan inte. Min utsida är en ganska "happy" utsida, jag skrattar, spelar allan och visar mig som en allmänt stark person. Både fysiskt och psykiskt. Men i själva verket vill jag bara falla ner på mina knän, skrika, gråta, skita i utsidan, glömma ordet "stark", men jag kan inte. Pappa jag kan inte, vad är det som stoppar mig? Har inga svar, är helt tom. När man är så pass ung som mig borde man kunna släppa allt, låta det brista. Men istället måste jag hela hela tiden hålla allt inom mig. Skulle jag någon gång släppa allt skulle jag definitivt inte orka stå, inte orka gå, folk skulle bara tro en massa saker som dom inte änns vet någonting om. Då är det bättre kanske endå att låta det stanna inom mig.

// din dotter! <3

Dina andetag…

januari 1st, 1970
Dina andetag lättar mina andetag, dag för dag! <3
älskar dig martin arola.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu