Till dig, älskling
Sådana här dagar är värst.
När jag återigen måste gå hem själv efter att du varit här en längre tid.
Jag tar tiden för givet. När du är runt omkring mig känns det som att du aldrig kommer lämna mig igen. Jag har då blivit van att ha dig vid min sida dag och natt, 24 timmar om dygnet. Sedan kommer den där sista dagen och allt känns bara skit. Idag var nog en av de värre gångerna. Jag var helt förstörd under min hemgång. När jag är med dig går tiden för snabbt! Du är verkligen kärleken i mitt liv. Jag har väldigt svårt att uttrycka min kärlek för- och till dig. Du ger mig ditt stöd när jag behöver. När jag behöver den där kramen, eller den där pussen – så får jag den.
Det värsta när du har varit hos mig, är att direkt när jag kommer hem så tänker jag:
"här var Nickholina för 20 minuter sedan, och det här gjorde vi" osvosv.
Du kanske har glömt en tröja eller ett par skitiga strumpor, du kanske har hängt upp din handduk på ett speciellt sätt. Vad jag än tänker på och vart jag än vrider mig så finns du alltid med mig där.
När vi låg i min säng timmen innan du skulle bege dig av så höll du om mig på ett sätt som bara du kan göra. Och så tänkte jag igen: "Om 20 minuter kommer jag inte längre ha dessa armar runt om mig. Jag kommer då ligga här helt ensam".
Det sårar mig att vi inte kan träffas så ofta som jag vill.
Å andra sidan, hade jag fått det jag ville skulle du finnas vid min sida hela tiden.
Och hur kul blir det för alla andra som vill träffa dig?
Du är det jag prioriterar i första hand, älskling!
Jag älskar dig!

